Min våta dröm går i uppfyllelse

Redan i november/december gick jag ut med att MFF var ute efter Oremo och att det var min våta dröm. Nu ser det ut som om min dröm går i uppfyllelse. Det är egentligen Theorin-affären som gjort det möjligt och värvningen av Theorin var kanske inte så dum ändå... Jonathan Johansson sticker till Hibernian i Skottland, men det kan egentligen kvitta, jag har ju äntligen fått min Oremo...

En annan spelare som är på väg in sägs vara Alexander Östlund, både IFK Göteborg och MFF vill ha honom, men MFF vann dragkampen... Vi får väl se, Oremo presenteras idag och kommer då även Östlund och Farnerud att presenteras???

Många tankar

Har varit på bröllop i helgen, helt underbart roligt. Tack Fredrik och Sofia!!!!

Har varit iväg på en utbildning måndag och tisdag, många tankar och många processer är igång.

Midsommar på torsdag och en vecka lite drygt till semester, känns sådär.

Har följt riksdagsdebatten idag, många vänner som är igång och sliter sitt hår. Ibland är man glad att slippa vara bevakad...

8 dagar sedan...

8 dagar har gått sedan jag gick i mål, givetvis har den senaste veckan mest gått åt att tänka på upplevelsen jag var med om förra veckan. Jag har också börjat tänka på att jag gärna skulle vilja göra om det igen, New York hösten 2009 är jag sugen på. Vi får se, läkaren har ju sagt att jag aldrig mer får springa mer än 10 km...

Men ett marathon är ett marathon och 42 km är jävligt långt. De sista 12 km under loppet var något av det värsta jag upplevt. Det var en smärta som jag under loppets gång lovade mig själv att inte utsätta mig för igen. Första 15 km gick hur lätt som helst, tyckte egentligen inte att det var någon fara på taket under det första varvet. Det var inte förrän ute på Djurgården på andra varvet som huvudet började köra igång med negativa tankar. Benen kändes tunga och jag började få krampkänning i muskler som jag annars inte hade tänkt skulle bli utsatta.

Många säger att andra varvet på Västerbron är helvetisk och jag är benägen att skriva under, precis innan bron är där en brant backe som tar knäckne av en glad amatör. Min räddning var nog min hejarklack mitt på Västerbron som gjorde att jag fick energi under ytterligare 2-3 km.

När det var 7-8 km kvar så bestämde jag mig för att gå ca 30 sekunder vid varje vätskekontroll, det blev lite lättare men benen var som två cementklumpar som jag fick svårare och svärare att få igång. När jag fick höra att det var 1700 km kvar så fick jag energi och löpte med gåshud de sista 1400 meterna in i mål. Glädjen och känslan när jag passerade mållinjen var extrem jävla skön och det är väl den som jag vill uppleva igen.

Om ni har några frågor kring marathon eller annat kring löpning så är jag ingen expert, men jag kan lova er att jag lärt mig en jäkla massa om löpning och om min kropp som säkert kan vara till nytta i framtiden.

1 vecka efter målgång spelade jag 90 minuter fotboll, vi vann vår åttonde raka och är fortsatt i serieledning...

Kort rapport

Sitter på tåget hem från Stockholm, lite öm i kroppen men är så in i helvete nöjd och glad. Jag tog mig igenom maran på 4 timmar och 8 minuter, hade innan loppet en inre målsättning på under 4 timmar men kände på andra varvet att det inte skulle gå. Värmen i kombination med att jag blev allt för trött de sista 12 kilometerna gjorde att jag ställde in mig på 4.15...

Känslan när jag kom in på Stadion var obeskrivlig, helt sjuk... När jag såg stadion fick jag krafter som jag inte trodde jag hde och hade gåshud de sista 1,5 km... När jag kom över mållinjen sträckte jag händerna i luften och bara skrek rakt ut, en underbar känsla och ett befriande vrål.

Jag lovar att återkomma med en längre reflektion av loppet, nu ska jag bara njuta och ha det gott några dagar.